”Men mamma är det inte fusk att berätta historier”, frågade min nioåring mig när jag förklarade att jag arbetar med att skapa historier åt företag och organisationer.

Han tolkade förstås det här med ”historier” som att det rörde sig om att koka ihop berättelser som inte var sanna.

Men sedan funderade jag vidare på vårt samtal och insåg att man faktiskt skulle kunna säga att storytelling är ”fusk”. Om man med fusk menar att man väljer att vara lite smartare än de flesta. Ungefär som att det är fusk att förbereda sig inför ett möte, ställa frågor till sina kunder och att lyssna på svaren.

En bra story skapar goda förutsättningar för att era kunder ska lyssna och förstå. Däremot har information som levereras på ett ospännande sätt en mycket sämre chans att fastna. Och det beror på hur våra hjärnor fungerar. Hjärnor gillar att dra snabba slutsatser och att ta genvägar. Om hjärnan inte får en riktigt bra anledning att ta in ny information kommer den att låta bli. Om kunderna tappar intresset beror det på att vi inte har varit spännande nog för att kittla igång den mix av signalsubstanser som får dem att sitta framåtlutade i spänd förväntan.

När jag skriver romaner upplever jag att 80 procent av jobbet handlar om att få läsaren med sig. De behöver exempelvis få en chans att landa i olika miljöer och känna en förväntan inför det som komma skall. Precis samma teknik använder man för att skapa effektiv corporate storytelling.

Så visst är det fusk! Bästa sortens fusk som är helt enligt spelreglerna.

storytelling-produktion