Mitt första jobb var på en ekonomiavdelning. Jag minns att den allmänna uppfattningen bland kollegorna var att folk på andra avdelningar varken respekterade oss eller brydde sig om hur vad de gjorde påverkade oss.

Mitt nästa försök i yrkeslivet var som säljare i IT-branschen. Företaget där jag jobbade hade två säljorganisationer där det ena gänget sålde de stora komplexa lösningar och det andra sålde grejer som plockades från hyllan. Jag minns att det kändes som att företaget var uppdelat à la Robinson i Lag nord och Lag syd.

Och när jag tänker tillbaka inser jag att det var likadant redan på förskolan. En gång fick jag följa med en pedagog för att hämta någonting på avdelningen Hemulen. Jag minns att det luktade konstigt, möblerna stod på fel ställe och fröknarna såg arga ut. På Filifjonkan där jag gick var fröknarna snälla och matbordet stod på rätt plats.

Vi måste jobba tillsammans

Vi måste dela in oss i mindre grupper och specialisera oss för att få saker att funka. Det ger oss ett tryggt socialt sammanhang och överskådliga arbetsuppgifter. Men gruppen vi tillhör kommer att behöva samarbeta med andra, och det är en utmanande uppgift för den som har en människohjärna.

Hjärnans fabriksinställningar utgår ifrån att vi kommer att leva och jobba tillsammans med ungefär 30 andra människor. Det var så det såg ut när vi levde på savannen. Dessutom är hjärnan hårdkodad till att vara skeptisk till alla som inte tillhör vår närmsta grupp. Och det så till den milda grad att vi får ett skönt oxytocinpåslag när vi tycker att de i den andra gruppen är sämre eller gör fel. Vår biologi ger oss en brant uppförsbacke på väg till god samverkan.

Men även om det är svårt så måste vi samarbeta med andra grupper, och här nedan ger jag tre tips på hur storytelling kan användas för att stärka samsynen i ett samverkansprojekt:

1.    Skapa historien om den egna gruppen

Om vi har en stark och meningsfull historia om oss själva, både som grupp och individer, blir det enklare för oss att fungera i ett ekosystem. När vi står stadigt, och känner att det vi gör är meningsfullt och uppskattat, minskar risken att vi känner oss hotade av andra. Och den som känner sig trygg kommer inte att ”tuppa sig” på mötet.

I min erfarenhet är historier som handlar om hur människor tillsammans skapar värde för sina kunder oerhört kraftfulla. Oavsett om kunderna är kollegor, studenter, arbetssökanden eller medborgare. Berättelserna lyfter engagemang och samhörighet.

Jag vågar påstå att alla som jobbar i offentliga verksamheter påverkar människors vardag långt mer än de förstår. Den som sköter kommunens konstgräsplaner möjliggör en aktiv fritid för tusentals barn och unga. Den som effektiviserar bygglovsprocessen gör att medborgaren slipper ta ledigt från jobbet. Den som gör det enkelt att anmäla barn till kulturskolan gör att fler får möjligheten att utforska sin kreativitet.

Så skapa historier där ni spanar bortom horisonten: Hur förändrades Ellens liv när att hon började spela fotboll. Eller jämför Ezras liv som åttaåring och tjugoåring, och hur saxofonens entré i hans liv blev en vändpunkt.

2.    Balansera upp med positiva berättelser

Hjärnan är en lättskrämd rackare och har fem gånger fler nervkretsar som hanterar sådant som skrämmer jämfört med sådant som är trevligt. Historierna vi spontant diktar upp om varandra kommer mer sannolikt handla om något i stil med att Lena på socialförvaltningen tar bananer från fruktkorgen på bygglovsenheten, än hur hjälpsamma och trevliga människor är.

Eftersom hjärnan är så bra på att koka ihop negativa historier behöver vi balansera upp genom att aktivt välja att skapa och dela positiva historier. Då blir vi människor för varandra och odlar en kultur av förståelse och överseende.

Och här kan vi dra nytta av vår biologi. För hjärnan är inte bara lättskrämd, den är också otroligt nyfiken på andra människor, och älskar berättelser. Så gör storytelling till ett stående inslag på månadsmötet, och låt berättelserna handla om god samverkan snarare än om att lyfta individuella prestationer.

3.    Skapa en gemensam historia

För att ett samverkansprojekt ska lyckas behövs styrning, struktur och samsyn. Förutsatt att projektet är hyfsat välskött så är styrning och struktur sällan ett problem. Det är sådant som folk kan och förstår att prioritera. Samsyn däremot riskerar att avfärdas som en mjuk fråga.

Kanske att man kommer överens om ett antal mål på uppstartsmötet, och formulerar ett par meningar som sammanfattar dem. Men samsyn är inte någonting som etableras vid ett tillfälle, utan det är en strävan som varje möte behöver kretsa kring. Att vara i samsyn är att vara nyfiken på hur den gemensamma berättelsen utvecklas.

Jag har en son på sexton år som spelar jazz. Han har spelat i band i ungefär två år, och för ett tag sedan konstaterade han att det inte räcker att de individuella musikerna är skickliga för att det ska bli riktigt bra. Magin uppstår som ett resultat av att de som spelar tillsammans kommunicerar med varandra: En nick, handgest eller leende. Och han berättade att grunden till det fina samspelet de har uppnått är att de har trevligt tillsammans. De fikar, skrattar och snackar om den senaste spelningen. Sådant som ofta optimeras bort i arbetslivet för att det inte är viktigt.

Men det är min övertygelse att om vi vänder på steken, och prioriterar samsynen, så kommer det där andra som vi tycker är viktigt gå mycket snabbare och smidigare.

Behöver ni hjälp? Hör av dig!

Published On: 2023-03-25|

Kontakta mig

Om du är en sådan som gillar kontaktformulär går det att fylla i ett här: Kontakt. Annars kan du mejla på anna.skarin@spokesplace.se eller ringa på 0707-88 13 15.

Vill du lära dig mer om storytelling? Arbetar du med saker som är komplexa eller svåra att kommunicera? Eller är du en allmänt nyfiken och vetgirig person? Anmäl dig till nyhetsbrevet.